Under helgen höll Kristdemokraterna Kommun- och landstingsdagar i Örebro, där seminarier hölls, idéer utbyttes och personliga kontakter knöts. Den sistnämnda komponenten är kanske den viktigaste i sammanhanget, nämligen att det ges tillfälle att knyta an till andra kristdemokrater runtom i landet och på så sätt förstärka känslan av samhörighet. Trots meningskiljaktligheter i vissa frågor så är sammanhållningen stark inom partiet, vilket är viktigt om den kristdemokratiska rösten som Sveriges så väl behöver ska höras i debatten.
Göran Hägglunds utspel om att tillåta nybyggnationer och forskning kring kärnkraften är mycket välkommet. Detta visar att Kristdemokraterna är måna om att ta ansvar för energiförsörjningen framgent och att hålla Sverige konkurrenskraftigt genom utvinning av relativt ”ren” energi, till skillnad från de verklighetsfrånvända Socialdemokraterna. I dagsläget är kärnkraften en långt mycket mer säker energikälla än för trettio år sedan. Att förbjuda forksning kring hur kärnkraften kan utvecklas har varit ett stort misstag och nu överger vi som parti denna naiva linje en gång för alla. Som Mats Odell uttryckte det hela, så är inte den tekniska lösningen på ett probelm det vesäntliga, utan att det ligger i linje med den värdegrund som kristdemokratin bygger på. Därför kan vi med trovärdighet numera förespråka ytterligare forskning och att ersätta gamla kärnkraftverk med nya, i linje med förvaltarskapstanken.
Jag deltog också i tre seminarier som berörde skolan, EU och rättspolitiken. Seminariet om skolan var en blandad upplevelse. En rapport från McKinsey slog fast att kvalitén på undervisningen och dess utfall är beroende av kvalitén på lärarna och deras insats. Inget överraskande eller kontroversiellt i detta. Pedagogen John Steinberg sågade på ett raljant, sarkastiskt och humorstiskt sätt i princip hela tanken på ett skolväsende, utan menade att man ska ”fokusera på lärande”, och inte på skolan som organisation. Han kanske har en del kloka idéer för hur skolan kan utvecklas, men under det aktuella seminariet så blev det hela bara ett smutskastande av hela systemet på ett ganska oseriöst sätt, utan några egentliga konkreta förslag på vad som istället bör göras. Mitt spontana intryck är att Steinberg är en av de flumpedagoger som alliansregringen och Jan Björklund för avsikt att bekämpa.
Seminariet om EU, sades inte mycket häpnadsväckande. Visst, EU-debatten är frånvarande i svensk inrikespolitik och det är vår uppgift som Europavänner att få människor att vad EU gjort för vårt samhälle, vad EU i framtiden kan utvecklas mot och varför det är viktigt att gå och rösta. En del bra exempel på hur vi kan visa de goda exemplen på hur samarbetet medfört större frihet för vanliga människor gavs och vad kristdemokratisk europapolitik innebär togs upp, men sammantaget var nog den största förtjänsten med seminariet att tankeverksamheten hos deltagarna väcktes och man nu via utbildningar i distrikten eller självstuider kan skaffa sig bättre kunskaper om EU och vår politik på området så att vi på ett seriöst sätt kan möta väljarnas frågor i valrörelsen.
Det tredje seminariet som jag deltog i leddes av Peter Althin och Ingvar Svensson. Låt mig klargöra att jag inte sympatiserar med själva den teoretiska ansatsen som de tog utgångspunkt i. Visst är det oerhört viktigt med förebyggande arbete genom skapa ett familjevänligare samhälle där trygga medborgare växer upp under goda socioekonomiska förhållanden med båda sina föräldrar. Likaså är det viktigt att involvera både socialtjänst, barnomsorg, skola, sjukvård och polis i det förebyggande arbetet, men detta kan inte vara det enda fokuset i kriminalpolitiska sammanhang. Under seminariert slog dock föreläsarna fast att straff inte har någon effekt, vilket inte stämmer även om en del kriminologer hävdar det, och att det är meningslöst att arbeta med påföljder i någon annan form än ”vård”. För det första så är det fel att betrakta kriminalitet som en sjukdom som kan ”botas”. Det handlar istället ofta, om än inte alltid, om dålig moral hos enskilda individer och då dessa bryter mot de av samhället uppställda normer så måste naturligtvis tydliga påföljder finnas. Allt annat är att spotta brottsoffret i ansiktet och undergräva medborgarnas förtroende för rättsstaten. Jag lever dock inte i någon illusion om att strängare straff per automatik har en avskräckande effekt, men den lilla grupp yrkeskriminella som konskevent bryter mot samhällets normer bör låsas in för att de under just fängelseperioden besitter påtagligt mindre möjligheter att begå kriminella handlingar. Dessa människors beteende ändras knappast av mer förebyggande arbete, utan här är det påföljder man måste arbeta med, både för resultatets skull och för att upprätthålla allmänhetens tilltro till våra rättsliga institutioner.
Kristdemokratisk rättspolitik bör utgå ifrån ett brottsofferperspektiv. Under kommun- och landstingsdagarba höll KDUs rättspolitiske talesman Sara Skyttedal en mycket bra presentation av en rapport rörande ”En rättspolitik för helhet och långsiktighet – fokus på brottsoffrets perspektiv”. Rapporten utgår ifrån helt rätt perspektiv och innehåller en rad förslag hur vi på ett konstruktivt sätt kan arbeta med BÅDE förebyggande insatser och påföljder. Även om Kristdemoraternas rättspolitiska arbetsgrupp har en del bra förslag så borde man ta intryck av KDUs rapport i större utsträckning. Brottsoffret borde på ett tydligt sätt sättas i centrum och ett etiskt perspektiv på frågan i form av återupprättelse borde tillämpas. Det är inte bara statens lagar som kränks i samband med kriminalitet, utan främst den enskilda personen. Kristdemokraterna borde utgå ifrån detta perspektiv, eftersom vi sätter den lilla människan i centrum. Vålds- och sexualbrott bör därför ge tydliga och strängare påföljder. Man ska också betona vikten av att vara mycket snabbare med att utreda mindre allvarliga brott för att skapa en tryggare vardag för den majoritet av befolkningen som är skötsamma medborgare. Kan denna form av kriminalitet stävjas i det lilla så kan allvarligare brottslighet på så sätt bekämpas.
Några av förslagen i det aktuella programmet följer nedan.
- Inför ett etiskt perspektiv i straffrätten. Använd återupprättelse som princip i straffmättningen
- Nolltolerans mot brott även i Sverige
- Inrätta särskilda ungdomsdomstolar
- Utred brott som begås av ungdomar under 15 år
- Höj straffen för vålds- och sexualbrott
- Avskaffa mängdrabatten
- Dubbla antalet poliser i Sverige fram till 2020.
- Statlig garanti för skadestånd till brottsoffer
- Tillför resurser för att stärka vittnesskyddet
- Inrätta fler individanpassade behandlingsprogram inom kriminalvården
- Förläng fängelsestraffen vid kriminalitet inne på anstalten.
Detta är några förslag som som skulle kunna leda fram till en mer framgångsrik kirminalpolitik, ett område som också Kristdemokraterna skulle kunna göra till ett av de prioriterade i nästa val, särskilt när man valt en slogan som ”Trygghet i det lilla är trygghet i det stora”. Den trygghet som det är statens mest basala uppgift att garantera är medborgarnas säkerhet. Det vore ett lämpligt sätt att fylla partiets nya slogan med innehåll.
