En göteborgares syn på KDU.

Sedan 2006 har jag varit aktiv i det bästa av svenska partier, Kristdemokraterna och Sveriges viktigaste och bästa ungdomsförbund; KDU. Ingen i min närmaste omgivning har någon koppling till den kristdemokratiska rörelsen, utan beslutet att engagera mig i just Kristdemokraterna var något som successivt växt fram och jag gjorde detta helt på eget initiativ. Låt mig bara vara väldigt tydlig på en punkt; jag har inte ångrat mig, tvärtom

Det som till sist övervägde till Kristdemokraternas fördel var att man som det enda ickeliberala och ickematerialistiska partiet utgör ett alternativ för borgerligt sinnade till de övriga allianspartierna, som i grund och botten baserar sin politik på någon ekonomisk teori eller rena särintressen (i alla fall historiskt sett). Den senaste KDU-kampanjen, som har titeln ”Ovärderligt”, visar på ett tydligt sätt att KDU och kristdemokratin utgör ett tydligt alternativ till den borgerliga materialismen. Där andra förbund endast talar om individens frihet och ekonomi talar också KDU om saker som inte kan mätas i pengar och vikten av de små sociala gemenskaperna och den moraliska förpliktelse att ta hand om våra medmänniskor som vi alla har. Likaså förblir idealismen och de universella värden som bör stå över historiska kontexters krav på anpassning något som KDU är den främsta företrädaren av. Samtidigt är kristdemokratin antiutopisk vilket innebär att den universella etiken vi förespråkar inte per automatik leder till att lösningar på samhälleliga problem inte är på förhand givna, utan saker och ting bör ses i sitt sammanhang för att den bästa lösningen ska kunna uppnås. Den som låser dig vid en teknisk lösning på ett samhällsproblem blir snart mindre trovärdig debatten, utan vi måste ständigt vara beredda att ompröva gamla beslut och söka nya lösningar då de gamla inte fungerar. Ofullkomlighetstanken påbjuder detta öppna förhållningssätt och att hålla fast vid bara ett sätt att förverkliga syskonskapstanken, eller någon annan av våra ideologiska grundpelare, är i blir inte konstruktivt. Som ungdomsförbund ska vi vara modiga och pröva nya idéer som en dag kanske blir partiets politik. Exakt hur en kristdemokratisk politik i grunden ska genomföras måste vi hela tiden diskutera, men vad målet är bör det inte råda några tvivel om, vilket det heller inte gör i dagens KDU. Förbundet har en politik djupt rotad i den kristdemokratiska ideologin.

Detta är min uppfattning om vad KDU och kristdemokratin i grunden står för. Som inget annat förbund talar vi om vikten av starka och självständiga familjer , vikten av solidaritet på moralisk grund via civilsamhället, att skapa ett hållbar samhällsutveckling, att inkludera utsatta grupper i samhället , värna den personliga integriteten, värna traditioner och sedvänjor som skapar mening och sammanhang i människors tillvaro  och solidaritet med våra syskon i omvärlden. Mycket mer skulle kunna sägas i ämnet, men jag nöjer mig här med dessa exempel som visar på att KDU har en tydlig ideologiska kompass. Jag har mycket lite förståelse för hur man kan påstå nåt annat.

Detta är alltjämt vad KDU:s politik går ut på och vi står för klassiska kristdemokratiska värden där familjepolitiken naturligtvis intar en central position. Detta är ett politikområde där den svenska kristdemokratin har ett klart övertag och borde ha en ännu starkare profil. Så kommer vi upp till den andel av rösterna som vi förtjänar. För att alliansen ska behålla makten 2010 behövs en stark kristdemokrati. Det känns tryggt att ha en ledning som ett så innovativt och tydligt sätt försöker omsätta kristdemokratiska ideal i praktiskt politik. Charlie och FS; ni gör ett strålande arbete!

Till sist vill jag också passa på att nämna hur många trevliga, kunniga och intressanta människor jag lärt känna under min tid i KDU och politiken. Personer som jag inte bara betraktar som meningsfränder, utan också goda vänner, gör det politiska arbetet till något kul och än mer meningsfullt. Att åka på en KDU-aktivtet är alltid något att se fram emot. Jag har haft oerhört trevligt på samtliga KDU-evenemang jag haft förmånen att bevista och även om alla är medvetna om att meningsskiljaktigheter finns i många frågor, så är det min förhoppning och övertygelse att vi även framgent kommer att kunna upprätthålla en god stämning i Sveriges viktigaste förbund. Länge leve KDU!

Eftervalskommentar: Bäck på plats i USA

Följande artikel har publicerats på ”Tradition och Fason”:

Om ett par månader heter USA:s president inte längre George W Bush utan Barack Hussein Obama. Mannen som på ett skickligt sätt lyckats entusiasmera väljargrupper som normalt inte gjort sig kända som de flitigaste valdeltagarna, lyckades som bekant vinna det amerikanska presidentvalet mot John McCain som kämpande lika tappert som han gjorde i Vietnam, om parallellen ursäktas.

McCain en logisk republikansk kandidat

McCain har i synnerhet under de senaste åren som senator profilerat sig som en man beredd att gör partiöverskridande kompromisser och han har öppet kritiserat Bush då detta varit nödvändigt. McCain framstår som en rättfram och uppriktig man som står för det han anser vara rätt, även om det inte ger några politiska poänger för stunden. Han har öppet kritiserat Vita husets strategi för att åstadkomma en god utveckling i Irak, vilket också fick genomslag och situationen i Irak är i dagsläget påtagligt mycket bättre än för bara ett år sedan, tack vare de omfattande truppförstärkningar som genomfördes under hösten 2007. Detta har bidragit till att McCain kommit att framstå som en republikansk kandidat väl distanserad ifrån, den tyvärr mycket impopuläre, George W Bush. En bättre kandidat under rådande förutsättningar kan man knappast tänka sig. McCain gjorde således allt han kunde i kampen om makten, även om man naturligtvis kan ifrågasätta vissa enskilda ageranden under kampanjen.

Jag hade fördelen att besöka Hans Bergström, med fru under min vistelse i Florida och Miami. Bergström gjorde mig exempelvis uppmärksam på att McCain borde på ett tydligare sätt klargjort att den aktuella finansiella krisen till stor del orsakats av demokrater och destruktiva regleringar av kreditmarknaden, snarare än att endast tala om girigheten som den huvudsakliga förklaringsfaktorn. Detta kunde kampanjen plockat poäng på och tagit tillbaka initiativet från Obama i just detta spörsmål. Sammantaget gjorde John McCain dock en mycket god insats.

McCains sakpolitiska fördelar

Artikelförfattaren delar ut McCain-flyers i Miami

Genom enträget arbete och raka besked lyckades den inledningsvis så uträknade McCain bli både republikanernas presidentkandidat och ge Barack Obama en god match. Rent sakpolitiskt har öppet deklarerat att den, på många sätt eftersatta, amerikanska bilindustrin inte kan räkna med några federala subventioner om han blev vald president. Inte heller jordbruket skulle ha kunnat räkna med några ökade skyddstullar eller subventioner av McCains regering. Frihandel är att föredra menade McCain istället. I sammanhanget kan också nämnas idén om ett demokratiernas förbund som skulle kunna komplettera det handlingsförlamade FN, vilket McCain var en stark förespråkare av. Allt detta i motsats till Obama bör understrykas.

Utifrån ett svenskt och europeiskt perspektiv borde således McCains program, i varje fall för borgerliga politiker och väljare, framstå som det mest sympatiska av de båda kandidaternas. Tyvärr är så inte fallet. Under parollen ”Change” lyckades den kanske mest vänstervridne presidentkandidaten i USA:s historia att vinna valet och han kommer följaktligen att ta plats i ovala rummet i början av nästa år.

Fenomenet Barack Obama

Jag hade förmånen att närvara på plats i USA under valet för att studera republikanernas kampanjteknik. Det var påtagligt att Barack Obama lyckats uppnå något av rockstjärnestatus och hans anhängare hyllade honom nästan som en idol. Vad som egentligen avsågs med ”Change” var dock mer svårt att få någon djupare förståelse för. En kvinna jag talade med, lärarinna och tillika republikansk volontär ska tilläggas, talade om hur tragiskt det var att se ”som many misslead young people”. Flera andra personer som jag talade med vittnade om ungefär samma sak. Entusiasmen inför den demokratiske presidentkandidaten var dock inte desto mindre hos hans anhängare, där unga personer och afroamerikaner var starkt representerade, vilket också syntes kring vallokaler och kampanjarbete, där man under glada tillrop deklarerade vilken kandidat man ansåg var att föredra. Känslan av hopp och framtidstro var påtaglig hos Obamaanhängarna och förtjusningen över hans person både i kraft av hudfärg och ålder gick inte att ta miste på.

Jag skulle vilja hävda, på grundval av egna erfarenheter och nyhetsrapportering, att det var just Obamas person och hans skickliga sätt att förmedla en känsla som avgjorde till hans fördel. Det kan knappast sägas vara hans faktiska politiska program som var den största bidragande orsaken. Om exempelvis McCain förespråkat skattehöjningar, protektionism, subventioner och motstånd mot friskolor hade han knappast stått som vinnare. Det var personen, fenomenet och känslan Barack Obama med hjälp av George W Bushs impopularitet som vann valet. Inte hans politiska program.

Skillnaderna mellan USA och Europa överdrivs

En sak som bör understrykas är också att vi européer tenderar att överdriva skillnaderna mellan USA och Europa. De frågor som tog upp mest utrymme var knappast vapenlagar och aborter, vilket man kan få uppfattningen av om man läser svenska medier. Jobben, skolan, sjukvården och lag och ordning, var i alla fall de frågor jag uppfattade som mest centrala för väljarna.

Vi kan bara hoppas att Barack Obama förvaltar sitt förtroende väl och inte genomför för mycket av sin många gånger olyckliga politik. Den fria världen behöver ett starkt och handlingskraftigt USA. God bless America!

Kalle Bäck

På resa till Miami.

Jag befiner mig för tillfället i USA och Miami, där vi besöker John McCains kampanj. Den som önskar kan följa vår resa här. Vi kommer att samla på oss goda erfarenheter och kampanjmetoder som kan vara till nytta  hemma i Sverige.

Vote McCain!