KDK och familjepolitiken.

Att Kristdemokratiska kvinnoförbundet inte har speciellt mycket att göra med kristdemokrati är ingen nyhet. Man har tidigare gått ut och argumenterat mot vår hjärtefråga vårdnadsbidraget exempelvis. Lyssnar man på KDK så är grundsynen på jämställdhetsfrågor ungefär densamma som folkpartiets eller socialdemokraternas i grunden. Att ge KDK mer inflytande över partiet vore ett effektivt sätt att marginalisera oss och frångå den unika ställning Kristdemokraterna som parti har i  speciellt den här delen av svensk politik.

Nu har dock KDK gått ett steg längre och är fräcka nog att ge Göran Hägglund uppmaningen att ”Ta KDU i örat” Man anklagar oss i KDU för att inte ta jämställdhetsfrågor på allvar. Vad detta verkar innebära är att vi inte vill vrida partiets jämställdhetspolitik åt vänster med mer statliga pekpinnar. KDU går faktiskt före i dessa frågor och vi vill fördjupa vår jämställdhets- och familjepolitik och skapa ett alternativ till det statsfeministiska synsätt som så länge dominerat jämställdhetsdebatten. Barnavdraget är ett utmärkt exempel på detta, liksom att KDU på Rikstinget lade ett yrkande om att slopa jämställdhetsbonusen inom föräldraförsäkringen. Jämställdhetsbonusen är inget annat än ett exempel på just sådana pekpinnar som vi i vanliga fall brukar invända mot i familjepolitiska sammanhang. KDU går här före och tar ställning för mer frihet och mindre styrning till skillnad från KDK. Det är faktiskt nästan en komplimang att bli kritiserad av kvinnoförbundet, det visar att ungdomsförbundet står för en kristdemokratisk politik.

Rikstinget och bensinsveket etc.

Under helgen höll Kristdemokraterna Riksting i Norrköping, där ett antal olika program som lagts fram av partistyrelsen behandlades. Ett av dem handlade om integrations- och mångfaldsfrågor där undertecknad var uppe i talarstolen och pläderade mot förslaget om att kräva att kommuner ska vara skyldig att erbjuda modersmålsundervisning om antalet elever är minste tre, istället för dagens fem. Ingen motivation till varför tre skulle vara en så mycket bättre än fem angavs i den aktuella texten. Utan mycket goda skäl bör inga ändringar i redan existerande regler göras, detta ökar bara det byråkratiska krånglet och kan ställa till problem i synnerhet för små kommuner. Om argumentet för en ändring är att det ger fler tillgång till modersmålsundervisning så skulle ju gränsen snarare kunna sättas till ett. Detta är ju dock knappast ett rimligt krav för alla kommuner att leva upp till och någonstans måste gränsen dras och ingen anledning finns till att ändra från tre till fem. Efter votering vann avslagsyrkandet från b.la. oss på Göteborgsbänken med siffrorna 122-123! Vi invände också mot förslaget att lokalisera myndigheter till förorter, då detta skulle kunna komma att leda till ökart byråkratiskt krångel och det är knappast vad den svåröverskådliga floran av myndigheter behöver i dagens Sverige. Myndigheter bör lokaliseras där de fyller sin funktion på effektivaste sättet och inta användas till sociala experimentliknande projekt.

Ett program om ungdomars uppväxtvillkor hade också lagts fram, där man från partiledningen klargjorde att man vill anpassa LAS så att den inte så systematiskt som idag missgynnar unga, men inga förslag om hur det ska gå till fanns med, varför KDU yrkade på att företag villkorslöst ska få undanta tio personer från de destruktiva socialistanstrukna turodningsreglerna. Detta röstades dock ner av rikstinget. Trist att se hur djupt rotat det socialdemokratiska synsättet på arbetsmarknaden är inom partiet. Man borde lyssna mer på KDU.

Mest uppmärksamhet massmedialt, och även på själva tinget, fick dock det miljöpolitiska programmet. Jag kan inte nog betona vilket misstag som gjordes när kravet på en successiv höjning av skatter på fossila drivmedel, röstades igenom. Ett litet ljus i mörkret var att Göteborgsdeligationen var på min linje och röstade emot det huvudlösa nya kravet. Kristdemokraterna gick till val på att sänka momsen på drivmedel och nu blott två år senare står vi för det motsatta. Detta är ett stort svek mot väljarna. Vi hade kunnat strunta i att aktivt driva kravet på sänkt bensinskatt, eftersom det i debatten i nuläget görs gällande att världen kommer att gå under om vi fortsätter köra bensindrivna bilar. Kravet på sänkt bensinsksatt kanske inte är det mest strategiska att driva i ett sådant debattklimat, men att aktivt ta ställning för det dirkekt motsatta är direkt skadligt för partiet. Detta är ju i och för sig inget som Anders Wijkman, som är en av hjärnorna bakom det aktuell programmet, bryr sig om ,vilket han klargjorde i lördagens Ekot. Tråkigt att vår EU-parlamentariker bryr sig så lite om vårt partis bästa. Nu har vi fått en svekstämpel på oss som kommer att bli svår att tvätta bort. Dessutom vägrar Wijkman att inse att alla forskare inte är överns om hur allvarliga problemen är, det är inte bara några få som invänder mot klimnatalarmismen, utan en stor grupp finns som dock förvägras utrymme massmedialt.

Vi har nu försatt oss i en mycket komplicerad situation och det aktuella beslutet har bidragit till att marginalisera oss som parti. Vägen till valframgångar för Kristdemokraterna går via betonande av vår paradfråga d.v.s. familjepolitiken, valfrihetsreformer inom sjukvård, baronsomsorg, skolan etc, klassiska borgerliga frågor som lag och rätt och reformering av arbetsmarknaden och förbättrade villkor för företagande. Inte via en halvsocialistisk miljöpolitik.

Rikstinget som helhet var dock en mycket trevlig upplevelse. Det var kul att träffa så många intressanta och trevliga kristdemokrater. Hoppas att vi trots vissa dåliga beslut kan gå vidare starka och i föra ut vår politik som Sverige så väl behöver.

NEJ till FRA-lagen.

Den 18.e juni röstar riksdagen om den nya FRA-lagen som kommer att flytta Sverige ett steg närmare ett 1984-samhälle. Staten kommer ges rätt att ta del av i princip all telekommunikation medborgarna har med varandra. Detta är inget annat än ett jättelikt övertramp och en stor kränkning av den civila sfärens integritet. Oscar Swartz skriver idag en klartsynt artikel kring frågan. Han påpekar att telekommunikationsföretag helt enkelt skulle kunna vägra att överlämna sin information till staten, för den har ingen rätt att ta del av medborgarnas privata angelägenheter. Ett intrång i civilsamhället måste stå i proportion till den eventuella vinst som kan uppnås, vilket här inte är fallet.

”Viktiga rättigheter får inte tas bort för liten nytta utan måste vara proportionerliga. En av de tre i lagrådet hävdar att lagen INTE uppfyller ´Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens´.

Om lagen antas kommer några telekombolag att få order att till FRA leverera ­fiberanslutningar med en kopia av sin ­trafik. De bör inte passivt lyda”.

Min uppmaning till alla riksdagsledmöter som vill värna den personliga integriteten är; rösta NEJ till det nya lagförslaget.

Weimers gör lysnade insatser.

Det är med stolthet vi kan konstatera att KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers idag dels diskuterat det amerikanska presidentvalet med Jytte Guteland, där han naturligtvis förespråkade John McCain, och dels fört fram KDU:s förslag om frivillig sambeskattning för att stärka familjens roll i samhället. Weimers gjorde ett långt mycket mer påläst och sakkunnigt intryck än Guteland, förutom att han har rätt i sak naturligtvis. Det är också glädjande att det i alla fall finns en ungsförbundsorförande inom borgerligheten som vågar se på USA med borgerliga ögon, och inte på ett svenskt PK-sätt. Att KDU är det enda familjevänliga partiet i Sveriges riksdag blir också än mer tydligt och i vågar ta initiativ på området. Det har dags för en kraftig uppvärdering av kärnfamiljen i Sverige och att tvätta bort den kvinnofientlighetsstämpel den allför länge pådyvlats.

Jag säger bara Go Weimers! Go!

Förvaltarskap i musikaliska sammanhang.

”Därmed är hårdrocken också extremt konservativ. Så mycket bygger på inkänning, trygghet, tradition…”

Johan Lindqvist. Göteborgs-Posten 3 juni.

Detta stämmer till stor del, även om nya genrer, av varierande kvalitét bör tilläggas, ständigt tillkommer. Grunden inom metalvärlden ligger i dock fast och den kommer att stå emot tidens tand, vilket hårdrocken också gång efter annan bevisat, mycket tack vare sina trogna fans. Kontinuitet är en av grundprinciperna för en sund utveckling i samhället i stort, vilket också gäller musik. Även i det här fallet säger uttrycket – ”den som gifter sig med tidsandan blir snart änkeman” mycket om hur något kan bestå och skapa mening i tillvaron åt människor och samtidigt ge utrymme för nyskapande och kreativitet. Förvaltarskap, trygghet och framsteg går helt enkelt hand i hand. Sen får man heller aldrig glömma att det ytterst är kvalitén i hårdrocken som skänkt den dess livskraft. Ingen annan rock- eller populärmusikgenre har så många duktiga musiker eller låtskrivare. Hårdrocken är helt enkelt den bästa typen av musik både objektivt och subjektivt. Visst handlar det ytterst om smak, men musikalisk stringens ska aldrig förringas.

Snart beger jag mig mot Sweden Rock för att se ett av världens bästa band genom tiderna, nämligen Judas Priest.

”Metal is strong, metal is alive, metal is gonna be forever”.

Rob Halford ,Judas Priest.