Arbetskraftsinvandring? Ja tack.

Ett klokt och välvervägt förslag till hur Sverige ska bli mer öppet för arbetskraftsinvandring presenterades nyligen. En av de allra viktigaste faktorerna för att få till stånd en lyckad integrationspolitik är att männiksor som kommer till vårt land tidigt får kontakt med arbetsmarknaden. Detta gäller både flyktningar som erhåller PUT och människor som kommer hit av andra anledningar. Ett av grundfelen med svensk migrationspolitk under de senaste decennierna har varit att möjligheterna för människor som vill komma hit och arbeta varit ytterst begränsade. Sverige har i princip bara varit öppet för den som flytt FRÅN förtryck i sitt hemland. De som aktivt velat komma TILL Sverige har förvägrats tillträde. I grunden torde detta bottna i vänsterns och fackens rädsla för arbetskraftskonkurrens utifrån. Dessa krafter har verkat som en bromskloss. Resultatet har blivit att nästan bara människor som kommit hit för att de inte har något val utgjort invandringen till Sverige. Det får anses önskvärt att migrationen till vårt land utgörs av en mer heterogen grupp människor där många kanske är inställda på en framtid i Sverige och inte endast ser sin vistelse här som tillfällig. Att öppna för arbetskraftsinvadrning bäddar för en sådan utveckling. Detta kommer förhoppningsvis att få goda synergieffekter och integrationen av nyanlända svenskar blir mer dynamisk. Menar vi allvar med retoriken kring en ”mer öppen värld” så bör människor få röra sig mer frit över nationsgränserna inte endast i de fall detta görs p.g.a. att situationen i hemlandet är outhärdlig.

Vänstern och sossarna surar naturligtvis i vanlig ordning över att möjligheterna för konkurrens utifrån förbättras. Vad annat kunde man vänta från socialistprotektionisterna?

I det aktuella förslaget fråntas också arbetförmedlingen sitt monopol på att avgöra om arbetskraft med rätt kompetens redan finns tillgänglig inom landets och EU:s gränser. Detta är mycket klokt, dels med tanke på hur dåligt arbetsförmedlingen generellt sett fungerat i Sverige, och dels för att det borde vara förtagens rätt att på egen hand söka efter arbetskraft. Detta behöver inte nån statlig institution göra åt dem. Detta retar så klart komunisterna och sossarna, eftersom statens makt här reduceras något. Hemska tanke…

Glädjande är också att miljöpartiet är med på uppgörelsen. Sker detta oftare splittrar det vänsterkartellen och alliansen framstår som ett mer regeringsdugligt alternativ. Det viktigaste är dock att det aktuella förslaget stärker arbetslinjen i migrations- och integrationspolitiken. Detta är ett förslag i rätt riktning, liksom i fallet med försörjningskrav för anhörigsinvandring. Detta är nyckeln till en lyckad integrationspolitk, vilket den förra regeringen inte gjorde ett dugg för att omsätta i praktiken. Om man ens hade insett det.  Det blir mer och mer tydligt att det är alliansen som har initativet i kampen för en lyckad integrationspolitik. Vad har sossarna kommit med hittills? Det enda jag kan komma på är att man vill tvinga nyanlända att bo på samma ort under två år. Nej, klokare är att få in människor på arbetsmarknaden och låta dem själva välja bostadsort. Så skapas incitament för den enskilde att klara sig själv i det svenska samhället och det blir inte politkerna som ska tvångsintegrera människor.

Arbete är dock inte den enda vägen till en lyckad integration. Det är också av yttersta vikt att vi har en grund av gemensamma värderingar i samhället där den västerländska humanismen och etiken ska vara vägledande. Dessa värden ska förmedlas av både det civila samhället och det offentliga etablissemnaget i form av ex. skolor. Denna aspekt av integrationspolitiken får vi inte glömma. Ett samhälle och en kultur grundar sig trots allt på normer och värderingar. Dessa värden skapar förutsättningar för ett väl sammanhållet och fredligt samhälle. Så skapar ett en utveckling präglat av både gemenskap frihet och männiksorvärde.

KDU-blogg

Vill bara uppmana alla mina läsare att gå in på KDU:s blogg familjevarderingar.se. Få andra politiska krafter bryr sig överhuvdtaget om att lyfta frågor som rör familjepolitik. Därför är det oerhört vikgt att KDU med en åsnas envishet fortsätter att prata om familjepolitik och värna familjen och äktenskapets ställning i samhället. Så många andra politikområden som ekonomi, hälsa, utbildning etc är intimt sammanbundet med familjepolitk. Detta är EN av anledningarna till att Kristdemokraterna och dess ungdsomförbund behövs.

Ring bad om ursäkt.

Thomas Ring bad om ursökt för sin huvudlösa jämförelse som jag nämnde i förra inlägget. Det var sannerligen på sin plats, men dessvärre tror jag att hans tilltag är ett uttryck för ett förhållningssätt som är ganska vanligt på vänstersidan. Jag har i alla fall stött på attityden från vänsterhåll där man ser oss på högersidan som de ”onda”. De verkar tro att vi vill människor illa med vår politik. Många kollegor från alliansen jag talat med har vittnat om samma sak. Vänstern, och i synnerhet representanter för ungdomsförbunden, nöjer sig inte med att debattera politik och stöta och blöta olika åsikter mot varandra, utan väljer ofta att utmåla sig själva som ”de goda humanisterna” och ”högern” (som man ofta väljer att kalla alliansen, vilket inte är fel i sig, men tyvärr har en negativ klang för många i det sossifierade Sverige) som de som vill ”ge sig på” de arbetslösa exempelvis. Inget kunde ju vara mer fel och det är ett uttryck för den självgodhet som finns på vänsterkanten. Sossarna tror ju exempelvis att det historiskt sett är deras förtjänst att Sverige idag är ett utvcklat ekonomiskt välmående land. Det är därför viktigt att alliansen, och Kristdemokraterna i synnerhet, tar varje tillfälle i akt att påpeka att det är vi som historiskt sett alltid satt människan, och hennes frihet och välmående i centrum, framför storslagna kollektivistiska ”samhällsbyggnadsprojekt” . Vi har idéerna för morgondagens utmaningar och sossarna och deras allierade sitter fast i det unkna och kollektivistiska förgångna 1900-talet.

En sosse skämmer ut sig.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser sossen Thomas Rings blogg, där han beskriver de likheter som han anser finns mellan alliansens försök att minska antalet människor som i dagens Sverige befinner sig i utanförskap, med den tyska diktaturen på 30- 0ch 40-talen som orsakde miljontals människors död. Snacka om att gör haltande jämförelser. Ring kanske var arg när han skrev detta och formulerade sig olyckligt i stundens hetta. Då kan en ursäkt vara på sin plats och det hela kan läggas till handlingarna som ett korkat tilltag. Om han fortsätter att stå fast vid denna jämförelse så kan man nog fråga sig hur det egentligen står till med herr Ring, för att uttrycka sig milt.

Krause lyfter viktiga frågor.

Per Krause skriver om den svenska biståndsindustrin som ofta har en dåligt fungernade demokratikompass. Bl.a. borde Forum Syd skärpa till sig och inte ge pengar till organisationer som frotterar sig med ickedemokratiska krafter runtom i världen. Ung Vänster är ett exempel på detta.

Jag skrev också en kort kommentar till en person som i princip anklagar alla som inte omfamnar biståndsindustrin för att inte brya sig om fattigdomsbekämpning, när det egentligen är precis tvärtom.

Sele: “Därav av månandet om skattebetalare i rika länder framför de fattiga”.

Ärligt talat, tror du på allvar att Krause är ute efter att måna om skattebetalarna framför de fattiga i tredje världen? Du verkar medvetet tolka elakt, för att inte säga felaktigt, i så fall. Anledningen till att Krause talar om svenska skattebetalare är ju att allmänheten kan ställa krav på organisationer man är med och finansierarar. Man har alla möjligheter att påverka, vilket artikeln också verkar syfta till att få folk att förstå.
Dessutom är det patetiskt att vänstern ideligen anklagar alla som inte omfamnar den svenska biståndsindustrin för att inte bry sig om de fattiga. Empirin säger oss att bistånd har mycket liten, om ens någon, effekt på fattigdomsbekämpning. De som verkligen bryr sig om de fattiga kämpar FÖR det fria utbytet av varor och tjänster. Så bekämpar man fattigdom. Men detta passar ju inte in i en socialistisk världsbild. Därför ägnar man sig åt att smutskasat andra politiska krafter, i brist på egna idéer.

Socialism–>förtryck och fattigdom.

Barnbidrag.

Centerpartiet leker med tanken att behovspröva barnbidraget. Det är orimligt att miljonärer ska få ett bidrag av det offentliga menar man. Jag håller helt med om detta; bidrag ska den ha som är i behov av det. Problemet är dock, vilket också Göran Hägglund påpekat, att det skulle bli ekonomiskt kostsamt att finansiera själva den byråkratiska processen där det ska fastställas vilka familjer som har ett behov och vilka som inte har det. Detta är generellt ett problem med selektiva välfärdssystem. Det betyder dock inte att vi bör vara tillfreds med nuvarande ordning. Man borde istället på allvar pröva idén om ett barnavdrag på säg 50 000 per barn och år för alla familjer, som KDU föreslagit. Detta skulle på allvar göra det mer lönsamt, ekonomiskt alltså , att skaffa barn. Det skulle inte behöva bli någon krånglig behovsprövning, det enda kriteriet för att för göra ett avdrag är att ett barn finns med i bilden. Fler kanske skulle våga ta steget och bilda familj och skaffa barn, vilket vore till gagn för hela samhället. Dessutom skulle detta skapa autonomi för familjer och individer gentemot staten. Mer gemenskap och mindre stat helt enkelt, istället för sossigt trixande med bidrag och offentliga välfärdssystem hit och dit. Vägen till ett debattklimat där det sistnämnda argumentet går hem är dessvärre lång i det Sverige där tron på staten är så stor. Här har i synnerhet KDU en viktig roll att spela, genom att lyfta nya frågor och idéer på det sätt vi hittills gjort. Vi kommer att fortsätta att värna familjen och främja familjebildning. Olika medel kan användas därtill. Kul att centern i alla fall vågar väcka frågor som rör detta politikområde.

Tack valberedningen!

Vi kan idag konstatera att valberedningen i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet har gjort ett mycket gott arbete och nu kan presentera ett välövervägt och ytterst kompetent och namnkunnigt förslag till ny förbudsstyrelse. Nomieringen av Charlie Weimers till ny ordförande får ses som både naturligt och även offensivt. Han har under sin tid som tillförordnad ordförande visat att han kan föra ut kristdemokratisk politik på ett tydligt och nästan kaxigt sätt, vilket behövs i synnerhet i en tid då de borgerliga partierna nästan drunknar i allianssamarbetet. Han kan alltså omsätta vår politik i praktiskt handling. Weimers har också mycket goda kunskaper i vad kristdemokratisk ideologi och idégrund är, vilket är en förutsättning och ytterst viktigt i ett ungdomsförbund som kan och ska fungera som ideologisk vakthund och nytänkare inom den kristdemokratiska rörelsen. Jag stödjer utan tvekan Charlie som ny ordförande för vårt så viktiga förbund.

Mycket kan sägas om förslaget i övrigt, men jag hinner inte kommentera alla personer var för sig. Båda Ebba Busch och Aron Modig skulle vara mycket lämpliga som 1.e vice respektive 2.vice. De är två ytterst kompetenta personer med kunskaper inom vitt skilda områden.

Som helhet är förslaget till ny förbundsstyrelse mycket bra med bred kompentes inom olika sakpolitiska områden. Jag måste också passa på att tacka valberdningen för att undertecknad själv är nominerad. Får jag förtroendet att sitta i FS kommer jag att gör allt för att förvalta detta efter bästa sätt. KDU har idag en sund värdeorienterad borgerlig politik som jag är mer än beredd att stödja och för ut.

Varför vi värnar familjen.

Ensamstående föräldrar får allt sämre ekonomi i Sverige. Vid millennieskiftet hade 15% av barnen som bodde med bara mamma eller pappa dålig ekonomi. Den siffran har mer än dubblats sedan dess och är idag 35%. Och sen undrar en del varför vi kristdemokrater värnar kärnfamiljen barns rätt till båda sina föräldrar så oförtröttligt. Kanske dags att inse det vi sedan länge gjort; med starka, självständiga och väl sammanhållna familjer skapar vi ett samhälle där barn växer upp till trygga medborgare under goda socioekonomiska förhållanden.

Heja Hägglund!

Jag råkade kolla lite extramaterial som SVT lagt ut efter förra veckans ”Debatt”. (Debatten handlade om ”islamofobi” eller islamkritiska strömningar i Sverige och västvärlden). Det är helt underbart att se hur Göran Hägglund ryter till på den fruktansvärda besserwissern Fatima Doubakil. Hon hade genom hela debatten suttit och tillrättavisat folk, vilket Göran också påtalade i detta klipp. Synd att detta inte visades i direktsändning, det hade Göran Hägglund vunnit många poäng på. Han är en vass debattör! Den här Doubakil verkar hysa ett oerhört hat mot hela det svenska samhället och även hela västvärlden. Vi är förövare och den övriga världen ses som offer. Man kan ju bara fråga sig varför demokratin och de mänskliga rättigheter som Doubakil åberopar har uppstått just i den del av världen som hon verkar se som ondskans näste. I hennes värld verkar alla som inte är som hon och tänker exakt som henne vara onda rasister. Jag skulle snarare vilja påstå att det är åsikter som Doubakils som spär på främlingsfientliga stämningar i samhället. Hon bygger upp motsättningar och utmålar den ena sidan som ond på exakt samma sätt som regelrätta rasister gör.

Tänk om alla invandrare hade haft samma bild av Sverige och västvärlden som Doubakil. Då hade fredlig samexistens och integration varit en praktisk omöjlighet. Hon är dessutom fräck nog att vilja ha särbehandling av ”de sina” (läs invandrare som Doubakil anser vara diskriminerade). Detta är ett tankesätt som är sorgligt utbrett och i både teori och praktik skulle åsidosätta de mest grundläggande mänskliga rättigheterna om lika behandling oavsett ras, kön, ålder och religion. Det spelar ingen roll i vilket syfte detta görs. Det är alltid lika förkastligt.

Fruktansvärda påhopp görs på hela det svenska samhället av den här personen. Tänk om någon sagt något hälften så kritiskt om det iranska samhället eller den arabiska delen av världen exempelvis. Då hade man inte längre ansetts som rumsren, utan stämplats som isalmofob och rasist. Men Doubakil får fritt spy galla över det land där hon bor och åtnjuter demokratiska fri- och rättigheter. Personer som denna bör bemötas och och bekämpas av de goda humanistiska krafterna i samhället lika kraftfullt som andra intoleranta och antidemokratiska krafter. Om sen åsikten att att mänskliga rättigheter är något universellt gör mig till kulturimperialist så är jag stolt västerländsk kulturimperialist. Frihet, gemenskap och människovärde!

Hade tänkt posta inlägget där, men jag vill tillägga att jag tycker mig kunna se samma tendenser i den här debatten som i den kring äktenskapet. De som anser sig sitta inne med sanningen (Läs ex RFSL) beskyller oss som på goda och humanistiska grunder vill bevara äktenskapet för både homofobi och intolerans. De ger sig själva tolkningsföreträde och tillrättavisar alla som inte tycker som de, i likhet med Doubakil. Dessa krafter utger sig för att vara toleranta, men agerar på totalt motsatt sätt. Aldrig har väl ordspråket ”en ulv i fårakläder” varit så talande.

Låt människor få veta.

Mycket klokt av Kristdemokraterna att nu gå på KDU:s linje och föreslå att arbetsgivar- och sociala avgifter ska redovisas lönebeskedet. Det är dags att Sveriges löntagare blir varse hur mycket man faktiskt betalar i skatt. Detta är inte bara nödvändigt för att skapa opinion mot det orimligt höga skattetrycket, utan det får också ses utifrån ett etiskt och moraliskt perspektiv. Det borde nästan vara en rättighet för alla arbetande medborgare att veta hur stor del av inkomsten som det offentliga lägger beslag på. Något annat är egentligen att föra människor bakom ljuset. Här ser vi alltså ännu en gång att ekonomi och etik hänger ihop på ett intimt sätt.