Skattepengar till porr?

Appropå ”konstuställningen” som för tillfället befinner sig i Alingsås; varför ska skattemedel läggas på att förmedla grova pornografiska bilder med exempelvis tidelag som inslag? Vad blir nästa steg? Ska man sponsra den enskildes konsumtion av porr? Offentliga porrklubbar och porrbiografer? Det kan säkert också motiveras med att ”det är inte självklart att alla alltid ser detta som porr. Att se just den här filmen syftar till att ´problematisera´ sexualiteten”. 

Vänstern och vissa liberaler vill naturligtvis tillåta detta i ”frihetens” namn. Helt plötsligt ska staten inte styra utan uppmuntra vidrigheterna. Vanliga människors liv och familjers vardag ska dock till varje pris styras, enligt ett socialistiskt synsätt, men skattemedel ska kunna gå till obskyra konstprojekt i frihetens namn utan att ”politiker ska styra”.

Hyckleriet blir än mer påtagligt när elever som använder skolans datorer till att porr-sufa kan straffas. I en konsthall däremot ska pornografin uppmuntras. Dubbelmoral utan dess lika. Vill man ägna sig åt att ställa ut porrbilder kan man göra det med sina egna medel. Låt inte skattepngar gå till den här smörjan. Detta får mig bara att bli än mer kritisk till hur den svenska kulturella sektorn kulturstödet fungerar.

För säkerhets skull; detta handlar inte om att censurera konst. Med privata medel och i en enskild lokal anser jag att i princip vad som helst ska kunna yttras. Min ståndpunkt utgår inte från någon form av ”religiös fundamentalism” , vilket vi kristdemokrater ofta beskylls för att utgå ifrån av våra av meningsmoståndare. I brist på bättre argument kan man alltid häva ur sig detta billiga argument. Det finns dock ingen anledning till att det offentliga med gemensamma medel ska stödja och främja den här typen av ”konst”. Ungefär samma typ av fråga som när Susanne Osten ägnade sig åt att läsa snuskhistorier för barn. Skattefinansierat. Inte en krona till av skattemedel bör gå till sånt! Alliansregeringen bör f.ö. passa på att röja upp i det vänsterdominerade kulturträsket. Läs gärna Tommy Hanssons artikel om ämnet.

http://www.expressen.se/debatt/1.1018818/080125-kulturstodet-ar-bara-for-vanstern

Karteller i den svenska modellen.

I Aktuellt den 28 januari rapporterades om ”oheliga allianser” inom byggbranschen. Konkurrensverket misstänker att fack och arbetsgivare har kommit överens om att medvetet hindra att fler praktikanter släpps in på arbetsplatser. Man vill inte skola in ny personal, trots att det råder en akut brist på hantverkare. De som ytterst drabbas av detta är konsumenterna. Man kan få vänta åtskilliga månader bara få att få enklare arbeten utförda, men man kanske ändå inte klarar av det på egen hand. Jag vet att detta är ett problem även för offentliga verksamheter. Det har jag fått erfara genom mitt politiska uppdrag. Det fanns helt enkelt ingen entreprenör som ville åta sig det aktuella jobbet ens på sikt! Svårt att upprätthålla en god arbetsmiljö för de anställda och brukarna när förutsättningarna är sådana.

I alla fall är ytterligare ett problem, enligt en konsumentvägledare som intervjuades i Aktuellt, att kvaliteten på tjänsterna, när de väl utförs, blir lägre. Då konkurrensen är dålig finns det inga möjligheter för konsumenten att ställa krav på hantverkarna. Många ärenden hamnar hos ARN, och då inga skrivna avtal finns blir det svårt för konsumenten att få rätt. Att inga skriftliga avtal upprättas beror ofta på att folk i branschen har flera jobb på gång samtidigt och inte vill binda sig till ett enda. Hantverkare sitter helt enkelt i en, för dem bra, sits och kan kringgå krav som rättmätigt bör ställas av konsumenten.

Detta är ett sätt att minimera konkurrensen på byggmarkanden. Arbetsgivarna och arbetstagarna har ett klart intresse av att status quo upprätthålls och man kan verka i en skyddad verkstad. Löner och priser slipper därför att utsättas för konkurrens. Detta är ett ypperligt exempel på den svenska modellens värsta avigsidor. Arbetsgivare och fack sitter i knät på varandra och de som drabbas är både konsumenter och nya aktörer som vill etablera sig på marknaden. Tillväxten hämmas på så sätt i en expansiv bransch och de dynamiska marknadskrafterna sätts ur spel. Sen står fackförbuden och vrålar halvt främlingsfientliga slagord mot byggföretag som vill utnyttja den fria konkurrens som är en av de fyra friheter varpå EU vilar. ”Go home!” gastar de och hänvisar till att konkurrens utifrån kan leda till lönedumpning och att den svenska modellen, där kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare är den grundläggande principen för lönebildning, sätts ur spel. Problemet är ju den fungerar inte!  Det blir därför svårt att se poängen med att försöka skydda den. Avskaffa den en gång för alla! Jag är medveten om att det är omöjligt att göra detta idag, eftersom kollektivavtal är som en helig ko i dagens Sverige. Jag hoppas dock att EU kommer medföra att ”den svenska modellen” i sinom tid fasas ut. Detta är domen i vaxholmsmålet ett steg mot. Det kan ta lite tid, men denna kollektivistiska modellen har tjänat ut sin tid och blivit något av en anakronism i dagsläget. Detta är fallet med byggbranschen ett bevis på. Det Alliansen gjort för att reformera arbetsmarknaden är bra, men det räcker inte i det långsiktiga perspektivet. Hoppas att fler inser detta i Sverige innan det är för sent. Arbetsgivarna måste låta sig utsättas för konkurrens. Tiden med stora företag som hålls under armarna av stat och fack är förbi och mer pluralism behövs på arbetsmarknaden med mindre småskaliga lösningar. Jag tror också att facken kommer att försvagas i framtiden och man straffar därtill ut sig själv, genom sitt agerande i vaxholmsålet eller i samband med salladsbaren i Göteborg. Hoppas att en ny generation mer indvidualistiska arbetstagare, som nu kommer ut på arbetsmarknaden, har en mindre kollektivistisk syn på sin roll i arbetsmarknaden. Det är dags för förändring. Nya tider tarvar nya lösningar!

A non facking generation!

F! till Bryssel?

Idag kan vi notera att Feministiskt Initiativ, som gjorde ett katastrofresultat i valet 2006, tänker ställa upp i valet till Europaparlamentet 2009. Det känns tryggt att veta att någon står upp för föräldrars rätt att namnge sin dotter Ulf och sonen Emma. Det är också av yttersta vikt att någon tar strid för att ge män utegångsförbud efter kl 19 i hela Europa.

I ärlighetens namn kan jag bara skratta åt dårarna i F! i dagsläget, eftersom de inte har något reellt politiskt inflytande, även om de ges på tok för mycket utrymme i massmedierna med tanke på hur stort stöd de har. Skulle de varit ett reellt politiskt hot kunde man dock ha hållit sig för skratt. Det finns dock inget som pekar på att F! någonsin kommer att blir något annat än Gudrun Schymans plattform för paranoida utfall om hur vidriga alla män är och en diskussionsklubb för bittra rödstrumpor. Till Bryssel kommer de i alla fall garanterat inte.

Alliansen levererar.

Den 25 januari skrev Göran Hägglund och de övriga partiledarna i Allians för Sverige i Aftonbladet om jobbavdraget och den utlovade extra tusenlappen mer i plånboken. Detta blir nu verklighet och Alliansen har uppfyllt ännu ett av sina vallöften. Den som säger att regeringen inte håller vad som utlovades har helt enkelt fel. Det är alltså inget fel på vad som görs i praktiken, eftersom detta var exakt vad man fick väljarnas mandat för. Det är därför underligt att opinionsläget ser ut som det gör. Eller kanske inte förresten, med tanke på att massmedierna bedriver ett massivt opinionsbildning mot regeringen. När en ny budget kommer exempelvis så väljer SVT att inleda med vad som inte satsas på istället för att framhäva vad som görs. Med en sådan statstelevision behövs det ingen opposition. Mona Sahlin gör bäst i att vara tyst, då blåser opinionsvindarna hennes väg verkar det som. Medierna gör jobbet åt henne. Vad hon själv vill bedriva för politik är det för närvarande ingen som vet.

Vad Alliansen bör göra är att fortsätta på den inslagna vägen, men också tydligare kommunicera vad man gör till väljarna. Fler artiklar av den tidigare nämnda sorten behövs helt enkelt. Då behåller vi makten 2010!

Miljödebatt och alarmism

Veckans ”Debatt” på SVT var betydligt bättre än förra veckans, dels tack vare att Anette Kullenberg inte var med och kunde uppföra sig som en barnunge genom att avbryta motdebattörer, och dels för att Stina Dabrowski inte försökte komma med egna inlägg. Hoppas att programmet fortsätter i den här stilen.

Det som var mest glädjande var att man tog upp”klimatfrågan” ur ett mer förutsättningslöst perspektiv än vad som vanligtvis görs. Jag har länge efterlyst en mer nyanserad miljödebatt som utgår ifrån många olika synvinklar och där inte bara de ”troende” får komma till tals och predika om hur jorden kommer att gå under om politiker och makthavare inte gör som man(de ”troende”) själva vill. Bl.a. deltog Lars Franzén, som jag tidigare citerat på bloggen, och Björn Lomborg som ofta yttrar klarsynta åsikter om hur god miljöpolitik kan utformas d.v.s. inte på ett sådant sätt som miljöfundamentalisterna i ”de gröna partierna” vill eller genom ex. det usla Kyoto-protokollet., som f.ö. skulle resultera i att 30 öre av varje investerad krona kom till någon nytta enligt Lomborg. Han förespråkar istället att varje land lägger 0,05% av sin BNP till att forska om och försöka implementera effektivare teknik i ekonomin, vilket skulle göra långt större nytta än vad Kyotoprotokollet skulle kunna åstadkomma.  Detta låter i alla fall vettigare i mina öron.

Det är svårt för en som inte är expert på området att avgöra hur allvarlig situationen är för moder jord. Av historiska skäl bör man dock vara kritisk till den alarmism som dominerat debatten, där lögnhalsen Al Gore varit en starkt bidragande orsak, då diskussioner som blir så här ”hypade” på kort tid ofta får ett uppskruvat tonläge och där skräckscenarier blir till fakta och verklighet. Det råder de facto inget konsensus kring hur stort hot mot miljön som koldioxidutsläpp utgör, även om miljörörelsen vill få det till att verka så. Många forskare menar något helt annat än vad vad ex. IPCC gör. De ytterst små klimatförändringar som vi sett är inte bevis på att allt kommer att gå åt skogen p.g.a. människan. Man kan inte bara förlänga alla scenarier in i framtiden med allt annat lika som utgångspunkt, vilka ofta görs i den aktuella debatten. Allt annat är aldrig lika vad gäller teknikutveckling och naturliga variationer etc.  Det är därför viktigt att dessa avvikande ståndpunkter lyfts i debatten och att Al Gore  inte får stå där som sanningssägare. För det är han inte.

För att ta några exempel; för40 år sedan rådde det närmast konsensus om att keynesianismen var den ”rätta” ekonomiska teorien(och man skrattade åt Milton Friedman), men 10 år senare visade den sig vara otillräcklig för att kunna förklara och bemästra verkligheten. På den tiden var också en stundande istid det man mest var rädd för på miljöområdet. Och Afrika skulle inom 20 år ha blivit långt mycket rikare än Asien tack vare sin naturresurser,  enligt många bedömare.  Denna typ av trender och tvärsäkra uttalande från forskare ska man alltid betrakta med skepsis. Det finns alltid de som inte håller med och de bör också ges utrymme i debatten. De kan få rätt.

Man ska också ha klart för sig att denna skräckpropaganda som sprids, och länge har spridits av miljörörelsen kan fylla ett helt annats syfte. Det är nämligen ett effektivt sätt att utöva makt genom att skrämma människor till lydnad. Tror folk att jorden är på väg att gå under så lyder man också gärna de som anser sig ha lösningen på problemen. Detta blir en genväg till ett mer kontrollerat och socialiserat samhället. Det rör sig alltså om ”Genvägar till socialism” för att citera min KDU-kollega Dag Elfström.  Jag vill bara betona att det finns sådana mer eller mindre planekonomiska regleringsivrande element inom miljörörelsen. Dessa bör vi vara på vår vakt mot, även om alla dock inte är sådana.

För att sammanfatta min ståndpunkt:

- i den mån sådana ens existrerar, så är  inte bevisat att det är människan som ligger bakom de klimatförändringar som en del forskare idag anser sig kunna skönja.

-det är inte heller bevisat att mer koldioxid i atmosfären per automatik leder till en sämre miljö.

-lösningarna på de problem som EVENTUELLT finns, ligger inte i  att minska världens välstånd utan i mer tillväxt som ger möjlighet till att sprida ny teknik och åstadkomma mer forskning om hur vi bäst kan utnyttja jordens resurser.

Dock finns det ingen anledning att därför upphöra med forskning om ny och effektivare teknik. Att hushålla med resurserna här vad all ekonomisk aktivitet går ut på. Där är tekniken ett ypperligt hjälpmedel, kanske det allra viktigaste. Det är dock min förhoppning att miljldebatten nu går in ett nytt skede, där nyanser och olika ståndpunkter ges utrymme.

Till sist; jorden kommer inte att gå under den här gången heller. Det är i alla fall jag övertygad om.

Ungdomsvåld och kriminalitet i allmänhet.

Den under hösten så uppmärksammande problematiken kring ”ungdomsvåld” slutar aldrig att engagera. Diskussionen kring varför den här typen av vidriga våldsdåd sker och begås av unga mot unga är ytterst viktig och inte okomplicerad. Den hemska händelsen på Kungsholmen i oktober där en 16-årig kille misshandlades till döds av jämnåriga, visar i alla fall att detta spörsmpål inte kan reduceras till en ren klassfråga. I det aktuella fallet kom förövarna från välbeställda familjer och förövarna var inte uppväxta i någon social misär. Det är visserligen tydligt att de flesta våldsverkare kommer från lägre skikt i samhället, i ekonomiskt och socialt avseende, men att se detta som en heltäckande förklaring är dock att förenkla. Alla som växer upp under tuffa ekonomiska och sociala förhållanden blir inte förbrytare och vice versa. Man kan alltså inte reducera kriminalitet till en fråga om sociala strukturer, utan individen måste tillskrivas ett stort ansvar. Att påstå något annat är absurt och ett hemskt sätt att beröva den enskilde möjligheten att själv skapa sig ett hederligt leverne. Att säga att social misär är anledningen till all kriminalitet är att anklaga endast vissa grupper i samhället för att vara potentiella förbrytare, vilket är att kraftigt underskatta individens och de små sociala gemenskapernas viktiga roll. Denna determinism är kränkande mot stora grupper och ett kraftigt underskattande av det mänskliga intellektet och handlingskraften.

Exakt vad det är på det individuella planet som gör en person till våldsverkare är ytterst svårt att fastställa. Det kan röra sig om den rent psykologiska avsaknaden av empati (vem kan gång efter annan misshandla andra personer utan brist på empati?), men också på avsaknaden av normer och moral. Jag tror att frånvaron av vuxna förebilder som kan föregå med gott exempel är en stor del av förklaringen. Den process, varuti föräldrar fråntagits ansvaret för sina barns uppfostran och där detta ansvar tillskrivit samhället i stort, är en stor del av förklaringen till detta förråade ungdomsvåld. Den första fråga som ställs i dagens Sverige när något så fruktansvärt inträffar är; vad kunde samhället gjort? Den naturligaste primära frågan borde ha varit; vad kunde föräldrarna gjort? De unga killar som begår den här typen av brott kommer ofta från ”familjer” där det saknas en manlig förebild, alltså en pappa. En stor del av lösningen på hela problematiken är därför att stärka familjens normerande roll i samhället, där barnen får sina viktigaste förebilder och där ansvaret för ett barns uppfostran i vältras över på ”samhället”. Ett barn måste helt enkelt lära sig skilja mellan rätt och fel. Detta kallas etik och moral. Det är av yttersta vikt att hela samhället baseras på sunda gemensamma värderingar, vilket också inkluderar barn och ungdomar.

Detta kan inte endast ske genom skolan och andra samhälleliga institutioner. De unga killar som löper risk att bli brottslingar i tidig ålder är som regel svaga även i skolan. De ser därför skolan som en fiende att revoltera mot. Skolans bildningsideal (som är det enda möjliga för utbildningsväsendet att vila på) förkastar de och man blir då heller inte mottaglig för andra ideal och normer som skolan försöker förmedla. Det naturliga blir att inte respektera  normer och sedlighet, utan försöka markera mot dessa i olika avseenden. En förälder däremot kan på ett helt annat sätt knyta an till den enskilde individen, skapa ett förtroende och därmed också förmedla sunda värderingar med respekt för samhället och den enskildes värdighet. Det är föräldrarnas ansvar att KRAFTFULLT reagera när ens barn beter sig illa och se till att få in dem på den rätta vägen.

Om detta inte skulle fungera eller föräldrarna inte är förmögna att spela denna roll, måste samhället markera ytterst tydligt och på ett tidigt stadium. Det måste finnas ett glasklart samband mellan gärning och påföljd inte minst för den pedagogiska poängens skull. Dessa svårartade ungdomar får inte känna det som att samhället bara markerar för sakens skull, utan ett straff måste kännas. Unga våldsverkare som gång efter annan misshandlar (eller rånar eller på annat sätt kränker) jämnåriga måste tas om hand av sociala myndigheter och ges kännbara påföljder så att de inte kan ignorera dem. Kanske måste en del ev ansvaret också läggas på kriminalvården då förövarna är straffmyndiga. Det ska inte kunna gå att skratta samhället och offren upp i ansiktet gång efter annan. Jag har sagt det förut och säger det igen, det primära med all kriminalitetsbekämpning är att skydda den stora majoritet av medborgarna som sköter sig. Att minimera risken för att unga hamnar i ett destruktivt beteende är dock också av yttersta vikt, där etik, moral och social gemenskaper där familjen är den mest centrala. Alla människor är ofullkomliga. Det är genom att bejaka det goda i var och en skapar vi ett tryggt samhälle. Den processen går via vårat medvetande och intellekt d.v.s. ytterst det som gör oss till människor.

KDU – näst störst i Sverige.

Även om de flesta politiska ungdomsförbund tappar medlemmar så är det med glädje vi kan konstatera att Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i dagsläget är det näst största av dem med ca 3800 medlemmar. Detta enligt Ungdomsstyrelsen, varigenom förbunden erhåller statsstöd. Underbart att så många ungdomar tror på en sund värdegrundad normfast politik.

På förstaplats bland ungdomsförbunden kommer våra allianssyskon i Moderata Ungdomsförbundet, med ca 6000 medlemmar. Vad som är roligt är också att SSU endast har ca 1200 medlemmar(!). Där ser man vad som händer när de myglande ungsossarna tvingades rensa upp i sina medlemsregister. Man har tappat över 18 000 medlemmar på tre år! Starkt jobbat SSU! Fortsätt så.

Debatt

Har nyss sett det första programmet av det pånyttfödda ”Debatt” i SVT. Stina Dabrowski var programmledare och hon gjorde en katastrofal insats. Sin vana trogen lade hon sig själv i debatten och kom med inlägg, vilket inte anstår en debattledare. Bl.a. debatterades huruvida svensk press ”fjäskar” för kungahuset. Självklart är det inte så, utan kungahuset sköter sig så pass exemplariskt att granskning inte kan avslöja något som kan minska monarkins popularitet. Till skillnad från många andra kungahus kan tilläggas. Annette Kullenberg deltog i debatten och framförde, egentligen utan att motivera varför, att fjäsket för kungahuset är utbrett. Hon skämde i vanlig ordning också ut sig genom att avbryta sina meningsmotståndare och gapa utan att ha blivit tilldelad ordet. (Att hon också är syster med statsfeminismens fanbärare Claes Borgström gör inte det hela bättre). Bannlys henne från fler TV-debatter!

Också den grova gängkriminaliteten debatterades, vilket är ett växande hot som genast måste tas krafttag mot. Det ät glädjande att Beatrice Ask nu (se dagens DN-debatt) verkar ta problemen på allvar, vilket jag tidigare efterlyst här på bloggen. Detta ämne lär vi få anledning att återkomma till inom en snar framtid.

Stolt göteborgare!

Jag är idag extra stolt över att vara göteborgare, då vår riksdagsledamot Annelie Enochsson är en av dem som uttalar sig för äktenskapets bevarande i SVD. Känns tryggt att denna ståndpunkt fortfarande är den dominerande i vårt parti, gårdagens tråkiga utspel till trots.

Stå på er Annelie och ni andra, det har vi som sagt allt att vinna på!

Allt annat lika.

 Till er som tror att världen håller på att gå under och att allt kommer att ta slut; läs Thomas Gürs ledare i lördagens SVD.

”Att förlänga ett skeende in i framtiden ”allting annat lika”, extrapolering, låter som en rimlig övning och används gärna när man vill varna för annalkande katastrofer. Men allting annat är aldrig lika”.

”I slutet av 1990-talet sade till exempel dåvarande statsministern Göran Perssons miljöpolitiska rådgivare Stefan Edman att det behövdes tio jordklot. 2005 var Edman nere på fyra jordklot”.

Tekniken går snabbt framåt. Domedagsprofeter har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Problemet är när de får sätta agendan. Mer NYANSERAD debatt behövs.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_765325.svd