Miljö, tillväxt och Bryssel.

Jag är precis hemkommen från en studieresa till Bryssel där vi besökt båda de kristdemokratiska ledamöterna i Europaparlamentet, träffat två lobbyister från Världsnaturfonden och även lyssnat på en debatt parlamentet. Dessutom bevistades EPP:s kansli och kommissionen.

En fråga som naturligtvis ofta kom upp är miljöfrågor i allmänhet och växthuseffekten i synnerhet. Utan att peka ut någon enskild person eller aktör så tycker jag mig kunna se tendenser i den allmänna debatten om att ekonomisk tillväxt och miljöförbättringar är ett motsatspar. Detta är en tes som de gröna partierna i Europeisk politik länge förfäktat och som nu tycks ha blivit en allmänt accepterad dogm. Själv är jag av motsatt uppfattning.

För det första kan det konstateras att i princip allt i världen går åt rätt håll vad gäller fattigdomsbekämpning. Sedan 25 år tillbaka har inte mindre än en halv miljard människor ryckts upp ur fattigdom tack vare ekonomisk tillväxt. Att vissa regioner inte hängt med i utvecklingen är ju ett problem, men gör inte de andra ländernas framgångar mindre glädjande, såvida man inte har en dogmatisk socialistisk jämlikhetssyn på världen där allt ska fördelas lika, inklusive fattigdom.

När marknadsekonomin nu bevisat att den kan skapa ekonomisk tillväxt utan att arbetarklassen ”sugs ut” och utan att rika länder blir rika på de fattigas bekostnad så försöker man från flera håll kritisera den ekonomiska tillväxten med motivationen att den tär på miljön. Det handlar alltså om att man försöker motivera sin regleringsiver utifrån ett miljöperspektiv och tillväxten utmålas här som ett hot istället för en möjlighet. Dessvärre återfinns dessa åsikter numera över i princip hela den politiska skalan. Den som inte skriver under på dessa domedagsprofetior utmålas som i det närmaste ond, eller i alla fall okunnig och icke värdig att delta i debatten. Man förtiger gärna de framsteg som görs och ser inte hela sanningen.

Det finns dock ett klart samband mellan tillväxt och renare miljö. Sedan1970-talet har, om man tittar på de rika industriländerna , utvecklingen gått åt rätt håll. Luft och vatten blirrenare, skogarna växer, och oljeutsläppen i världshaven rasar. Om en människa ställs inför ett val mellan att ge mat åt sina barn och värna miljön, väljer nog alla dit tidigare, men om inkomsterna stiger så kan även hänsyn till miljön tas. Detta gäller även utsläppen av växthusgaser. Fattiga länder behöver högre inkomster för att kunna ta till sig ny teknik och minska sina utsläpp av koldioxid. Nya drivmedel är dyra och kräver medel att köpas för.

Att ställa upp ett motsatsförhållande mellan tillväxt i globaliseringens tidevarav och bättre miljö är alltså helt fel väg att gå. Istället behövs mer global spridning av teknik och inkomster. Dessutom behöver inte länder som nu utvecklas göra om de redan välmåendes misstag, utan lära av historien och anamma nu teknik, under förutsättning att de tillåts ha ekonomisk tillväxt. Få kan helt förneka att problem finns, men inte heller att lösningar finns. Enligt Christian Azer, professor vid Chalmers som bl.a. forskar kring ”bärkraftig energi och materialomsättning” kan vi redan idag, rent tekniskt, minska utsläppen av CO2 kraftigt och samtidigt utveckla välfärden. Och tekniken utvecklas ständigt. Allt är inte nattsvart, vilket man kan få intrycket av om man väljer att tro på Al Gore och Miljöpartiet exempelvis.

Alltså; världen kommer inte att gå under den här gången heller, men arbetet med att förvalta vår planet går vidare.

Bekämpa grov kriminalitet. Nya grepp behövs!

Ständigt hörs rapporter i massmedierna om att kriminella gäng håller på att i allt större utsträckning etablera sina ”verksamheter” i Sverige. Det rör sig om organiserad brottslighet som utgör ett hot mot samhället i allmänhet och mot enskilda drabbade individer, familjer och företag i synnerhet.

– Inom tio år kommer de att överstiga polisens förmåga att bekämpa brottsligheten, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen, till Metro.

Den senaste tidens händelser i Västsverige där såväl åklagare som polisen har utsatts för attentat, kan med största sannolikhet härledas till denna form av organiserad brottslighet. Detta är djupt oroande, då man genom dessa illdåd faktiskt angriper rättsstatens representanter. Vad man vill är alltså att förhindra staten att fullfölja sina mest basala uppgifter, nämligen att sörja för medborgarnas säkerhet. Det är inte bara dessa myndighetspersoner som angrips, utan en taktik som också tillämpas av dessa tunga förbrytare är att skrämma vittnen så att de inte vågar ställa upp i rättegångar. Detta är ett av de grövsta brotten mot ett rättssamhälle och i förlängningen hela civilisationen som kan begås i fredstid. Det är alltså av yttersta vikt att något kraftfullt görs åt detta, förhållandevis nya, problem. Somliga debattörer menar dock att nya arbetssätt och mer befogenheter för myndigheter, som polisen, att agera och ”hårdare tag” inte är någon framkomlig väg, eftersom detta inte leder till något resultat. De talar dock mot bättre vetande.

Sant är att fängelsestraff, och då i synnerhet de av kortare slag, inte hindrar denna form av brottslighet, eftersom fängelser fungerar som rekryteringsbaser för att värva nya medlemmar. Ska fängelsestraff ha någon reell verkan måste de vara så pass långa och isolerande att fångarna tappar kontakt med den kriminella världen utanför murarna. Mesta delen av den kriminella aktiviteten avtar när en person kommer upp i åldern, varför det är främst unga män som ägnar sig åt brottslighet. Straff måste alltså, om de ska ha någon verkan, vara så pass långa att personerna i fråga passerar den ålder då de inte orkar begå fler brott. Detta rör sig om en ytterst liten grupp som samhället måsta skyddas ifrån. Min åsikt vad gäller straff och fängelsedomar är att det primära måste vara att skydda allmänheten och därför bör den lilla grupp tunga förbrytare som finns hållas inlåsta så länge det bara är möjligt och tills de ligger utom riskzonen för återfall. Vissa kanske aldrig kommer utanför den zonen. Synd…

Det är dock inte bara straff som kan lösa problematiken. En metod som tillämpas i Danmark har visat sig ha goda resultat. Här har man lyckats kraftigt reducera antalet medlemmar i exempelvis Hells Angels. Det motsatta är fallet i Sverige. Här saknar polisen en konkret handlingsplan. Det hela bygger på mer samarbete mellan myndigheter som polis, skatteverk och försäkringskassa så att de individer som ska sättas åt ringas in. Folketinget har sedan 1996 stiftat speciallagar under namnet ”rockerlovene”, som bland annat gett polisen rätt att stänga mc-gängens lokaler, använda hemliga vittnen och hacka sig in i misstänktas datorer. Även myndigheter som registrerar företag har haft koll på de misstänkta. Också en speciell grupp som endast arbetar med denna typen av kriminalitet har bildats inom polisen. Det handlar alltså om att göra livet svårt för dessa gäng, och direkt minskar de i attraktionskraft förutom att man kan bura in de som redan begått kriminella handlingar. Också små förseelser registreras och kommer de poliser som arbetar med fallen till del.

- Får en toppgangster parkeringsböter i Skagen sänds automatiskt ett meddelande till oss, sa Troels Örting Jörgensen, chef för den aktuella gruppen inom polisen till DN.

Resultatet är alltså mycket gott. Det går alltså att bekämpa gängkriminaliteten om bara rätt metoder och befogenheter står berörda myndigheter till buds. Vissa kanske skulle hävda att detta är ett alltför stort intrång i individens privata sfär. Vad är då alternativet? Något långt mycket hemskare. Detta är något som Sverige och i synnerhet vår justitieminister Beatrice Ask, bör tänka på. Det är dags att handla!

Bloggen är startad.

Tiden kändes nu mogen för mig att starta en blogg och här är resultatet. Min ambition är att kontinuerligt uppdatera den och avsikten är att reflektera över saker som sker i omvärlden och då främst företeelser inom den politiska sfären utifrån ett kristdemokratiskt och värdeorienterat borgerligt perspektiv. Jag hoppas på så sätt kunna komma med någon ny infallsvinkel på såväl dagsaktuella frågor som ”gamla trätomål”.

Med hopp om intressant läsning!